Fotogängaren

Fotomässan del 2 (eller 3) - framtiden

För er som inte kollar min externa blogg vill jag visa hur framtiden ser ut, både beträffande fotograferna och på modellsidan.

Young and coming photographer

Young and coming model

What!? Me? Model?

Lite fler hågkomster så här dagen efter: i backen ner från pendelstationen for en man iförd filthatt omkring på sin cykel, ilsket orerande om "den tunga tyska metallindustrin". Hoppas det går bra för honom ändå.

"Mässor är hemskt, det är det mest tröttande man kan vara på!" sa en man bakom mig medan vi lyssnade på Magnus Wennman. Hoppas han stod ut.

I Manfrottomontern hade de en Pro Field Jacket, förutom en massa fickor försedd med detaljer som förstärkt axelparti, sittunderlag och en massa fästpunkter (såg det ut som). De som inet nöjer sig med en fotoväst kan punga ut med fem loppr för denna statusjacka. Hoppas jag står ut utan.



Postat 2011-11-20 11:30 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Koll på stan - om att fotografera barn

Har följt diskussionerna om att fotografera barn på allmän plats på GF:s klotterplank . Det är ju konstigt om detta vore en svensk företeelse, att vi gatufotografer blir påhoppade när vi tar bilder av andras barn. Jag ser det som ett uttryck för ökade klyftor, ett samhälle som alltmer går mot "vi och dom". Då gror misstänksamheten och rädslan. Eftersom jag även arbetar med barn, som fritidspedagog, är jag medveten om "den andra sidan". Det vill säga hur man känner som ansvarig för en grupp barn, när någon okänd kommer och fotograferar ungarna.

Sans title

Här behövde jag inte ens vara snabb, och det fanns ingen att fråga…

Tyvärr förekommer det att vi då och då har blottare i närheten av skolgården och det är då lätt att bli misstänksam mot personer som till synes utan anledning uppehåller sig i närheten av lekande barn. Så dagis och skolor är ingen bra plats att plåta barn på. 

Ta ögonkontakt…

Här lurades jag lite. Låtsades fota reklamen men hade koll på att en familj närmade sig. I det här fallet blev det bra med ögonkontakten med den här busiga tjejen som gärna spelade lite apa framför kameran.

Själv fotograferar jag mina elever regelbundet och de är vana vid mig och min kamera.  Föräldrarna har i förväg skriftligen godkänt publicering, alternativt skrivit att de inte vill att deras barn ska finnas med på bild. Bilderna publiceras i vårt veckoinfo och på skolans hemsida. Men där stannar bilderna!

Detta är däremot ett snapshot.

Vad gäller inne i stan, på allmän plats, är det nog bra att vara öppen med att du fotograferar. Nackdelen är då att du inte alltid får den spontana ögonblicksbild du är ute efter. En idé är att efteråt på något sätt presentera sig, kanske visa bilden på displayen och kanske erbjuda sig att mejla den. Att helt enkelt uppträda som en professionell fotograf så amatör man är. Annars får du använda samma teknik/taktik som när du plåtar de flesta vuxna, att vara snabb.

För övrigt gillar jag Bengt H:s inlägg på klotterplanket mycket :-)

Följ med i mina Fotospår.



Postat 2010-10-23 15:06 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Från Hornstull till Munkens - mer tankar om gatufoto

November månads första soldag. Åker fel en station, men kliver till sist av vid Hornstull.  Får leta en stund uppåt och neråt längs Hornsgatan för att hitta Galleri Korn. Här ställer nio fotografer ut. De jobbar vanligtvis åt en fastighetsförmedlare men har här fått ”fria tyglar”. Pia Isaksson fastnar jag för, ”Om inget oförutsett inträffar”. En ung pappa kommer in med sin telning. De tittar på bilderna och han frågar sen om han får ge den lilla mat därinne. Han ler brett när jag plåtar barnet.

Tar mig österut, mot SoFo, på Stockholms söder som författaren Bengt Ohlsson liknar vid en överfull shoppingvagn där varorna trillar av. Mycket folk är ute och promenerar, joggar, samtalar, fikar och leker med barn och hundar. Såg ingen som trillade av. Värmen, cirka 10 grader, får duvorna att kuttra.

Plåtar allt och alla på vägen. Det har diskuterats om storleken har betydelse. Är det lättare visavi de du plåtar att gatufotografera med en liten kamera, eller ska man istället ha en så stor kamera som möjligt? Det förra alternativet sägs vara mer oförargligt, få reagerar på en liten kamera. Du kanske rentav passerar som turist? En stor kamera ger å andra sidan ett proffsigt intryck, att man är en ”riktig” och kanske viktig fotograf.  Jag känner nog att det kvittar, riktar du kameran mot en person är du sällan en turist. Däremot är det ju lättare att fota obemärkt med den lilla. Kanske är det så att varje tillfälle har sin kamera.

Har Canon 50D med 60 mm macro runt halsen, plockar senare upp 5d mk II med 16-35 mm för att ta kort på Skatteskrapan och i gallerian under den. Har därtill en G11 i fickan.  Hinner jag, lyfter jag kameran och siktar genom sökaren, men oftast blir det ett snapshot från brösthöjd. Får någon blängande blick rakt in i kameran men annars ingen som reagerar på min uppenbarelse. Det är makalöst intressant att fota människor, vare sig det är porträtt eller om de befinner sig i ett sammanhang med andra människor eller miljön. Bryr mig inte så mycket om  om det händer något eller ej, människan i sig är intressantast.

Tar en snabbild på en liten pojke i en port. Han ser lite sorgsen ut. Det får bli lite barntema den här gången.

 

Nästa station är Galleri Ikon där Micke Berg ställer ut. Kollar runt lite och tar några bilder inne och utanför. En trio läderklädda män står vid sina hojar och samspråkar. Plåtar dem med lyft kamera utan att de bryr sig.

Funderar över begreppet ”smygfoto”. Vad står det för egentligen? Jag har nog tänkt att det är när man tar kort som objektet är ovetande om, typ ett snapshot från höften/bröstet. Kanske menas istället att man smyger sig på någon med sig själv och/eller kameran gömd?

Dagens fotofika intas på Munkens på Renstiernas gata. Tar några bilder med 5D mk II:an och några till med den smidigare G11:an.

Solen börjar gå ner över vår vackra huvudstad när jag går längs Katarinavägen ner mot Slussen.

 



Postat 2009-11-21 18:55 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera